«

»

Apr 06

En lögn blir inte mer sann för att man upprepar den

IDEOLOGI Jag brukar inte läsa Alex Schulmans krönikor i Expressen. Det brukar inte vara värt att ägna sin dyrbara tid åt att läsa hans texter. Söndagens krönika var heller inget undantag. Men anledningen att jag ens uppmärksammade hans text var att det kom upp i mitt nyhetsbevakningsflöde då mitt namn nämndes.

I hans krönika ”Att likställa SD med V är att normalisera rasism” skriver han: ”Sverigedemokraten och riksdagens andra vice talman Björn Söder säger att en jude inte kan vara svensk.” Att gång efter gång upprepa en lögn innebär inte att det blir mer sant. Jag är säker på att Schulman vet hur det egentligen förhåller sig och att jag aldrig sagt att en jude inte kan vara svensk. Men ändå fortsätter han att sprida osanning, vilket sedan sprids vidare i sociala medier av hans fotsoldater. Och det är kanske det som är tanken?

Var kommer då den här lögnen ifrån? Jo, för några år sedan, i samband med att jag höll en föreläsning om ideologi på partiets Kommun- och landstingskonferens, blev jag intervjuad av den illvilliga journalisten Niklas Orrenius på Dagens Nyheter.

Under seminariet hade jag talat bland annat om nationer. När jag i mina ideologiska resonemang talade om nationer använde jag mig inte av den geopolitiska definitionen som i den politiska betydelsen är detsamma som ”land” utan av den kulturbetonade definitionen om föreställningen om folk. En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom t ex språk, religion, etnicitet, härstamning, historia, kultur, traditioner eller sociala normer. Sedan december 1999, då riksdagen beslutade att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och man erkände fem nationella minoriteter och deras språk, har Sverige, utöver den svenska nationen, fem erkända minoritetsgrupper i landet. De är judar, samer, sverigefinnar, tornedalingar och romer. Gemensamt för dessa minoritetsgrupper är att de har befolkat Sverige under lång tid och att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet. De utgör därmed egna nationer inom den svenska staten.

Niklas Orrenius ställde mig frågan om man inte kan vara både jude och svensk, samtidigt. Jag svarade att jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar (det vill säga blivit en del av den svenska nationen) också till vissa delar lämnar sin judiska identitet. Jag betonade dock att gör de inte det behöver det inte vara ett problem eftersom de levt här under så lång tid i landet och är en erkänd minoritet. De kan alltså fortsätta leva här i Sverige med sin judiska nationstillhörighet och vara svenska medborgare. Detsamma gäller ju övriga erkända minoritetsgrupper. Min poäng var att betona att partiet anser att dessa erkända nationer skall undantas från allmänna assimileringssträvanden, som vi annars kräver av folk som vill bo i vårt land. De skall dessutom ges långtgående kulturell autonomi, som dock inte i något avseende får stå i motsats till allmänna rättsprinciper, grundläggande mänskliga rättigheter eller demokratiska principer.

Vi definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. På samma sätt som de nationella minoriteterna definieras. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.

Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet. Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.

På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Vi skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, men anser samtidigt att alla medborgare oavsett nationstillhörighet skall vara lika inför lagen och ha samma rättigheter och skyldigheter.

Det finns givetvis de människor, från dessa nationer, som helt eller delvis gått upp i den svenska nationen genom att anta en svensk identitet. Jag har själv släktingar som har samiska och judiska bakgrunder men som inte skulle betrakta sig själva som annat än svenskar, men jag känner också andra som i första hand betraktar sig som judar även om de bor i Sverige och innehar svenskt medborgarskap. Vissa är judar enbart av religiös övertygelse medan andra är det även i nationell och kulturell bemärkelse.

När Schulman påstår att jag sagt att ”en jude inte kan vara svensk” är han ytterst ohederlig. Han lämnar dessutom öppet att tolka in att jag skulle anse att judar vare sig kan vara svenska medborgare eller bli en del av den svenska nationen. De som följt mitt politiska arbete känner väl till mitt starka engagemang för staten Israel och det judiska folket.

BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot